lördag 14 augusti 2010

Deco funderar och filosoferar

Ibland tänker jag tillbaka på min barndom. Blundar jag riktigt, riktigt hårt minns jag detaljer jag sedan länge trott var borta. Det är därför jag blundar ganska mycket. Dessutom behöver jag faktiskt blunda och sova, jag är ju katt!
Jag och DUI har en syster, Lyra, som vi inte träffat på flera år. Matte känner syrrans matte och husse och hon har det tydligen bra. Ibland får hon springa helt själv ute. Det får inte vi göra för det finns farliga bilar och mopeder där vi bor. Att hon vågar, jag tycker det är skönt att vara nära matte när vi är ute. DUI tycker också det känns tryggt med husse när vi är ute. DUI försöker spela tuff och orädd men jag ser nog allt att han blir skraj ibland fast han döljer det väl. Lyra är ganska lik DUI med samma markering på pälsen men hon hade en söt liten mörk nos. DUI kunde ibland tycka att vi var fåniga när vi gaddade ihop oss mot honom men så är ju syrror, retsamma. Nu har jag och DUI det jättebra tillsammans men en syrra saknar man allt ibland när brorsan blir för fånig och hård när vi leker.

Jag undrar vad Lyra gör just nu, tänker hon på oss kanske? På alla skojiga lekar vi lekte tillsammans. När vi jagade varandra i det där stora huset, när vi jagade schäfern Kelly och när Kelly jagade oss. Ibland var vi lite för busiga mot Kelly så hon kunde bli lite sur men snart mös vi alla i en stor, mjuk klump, djupt inbäddade i hennes päls.
Ibland åt Kelly upp vår kattmat och då kunde vi bli sura på henne. Hon hade ju egen mat (förutom när vi hade ätit upp den *fniss, fniss*)
Kelly är jättestor men jättesnäll. Ibland brukar faktiskt hon komma och hälsa på men då blir vi lite, lite rädda men det är kul att se henne - speciellt på avstånd. Kelly är fortfarande jättestor men hon blir alltid lika glad att se oss! Hon minns oss fortfarande!

Nu är vi alla tre syskon jättevuxna, över tre år faktiskt och jag hoppas verkligen att Lyra har det bra och att hon tänker på oss, för vi tänker på henne. Ibland när jag blundar och tänker på henne kommer det en tår av saknad men jag vet ju att hon har det bra, det känner jag på mig.

När ni blundar och tänker tillbaka, minns inte ni också en massa kul saker man gjort och som man trott var bortglömt?
Blunda mer tycker jag!