Stickigt

Matte och husse har varit på jobbet idag.
Vi har haft en lugn och skön dag.
Vilat lite, filosoferat lite, provat lite olika sovplatser.
Matte kom hem först och direkt efter att hon bytt vatten och fixat lådan plockade hon fram våra selar.
Vi studsade ut på altanen och sen när våra selar och koppel var på gick vi ut.

Vi undersökte lite olika växter och en sticksig sak som vi inte tänkt på tidigare.
Lite gräs slank ner också.
Sen kom husse och då passade vi på att vara ute extra länge.
Vi har hälsat på en granne som vi inte sett tidigare.
Det var en tvåbening som verkar trevlig, han klappade i alla fall bra.

Fångst

Låg i godan ro på altanen och vilade lite när det flög förbi ett stort flygfä.

Reflexerna fungerade som de skulle så jag(Dui) tog det stora flygfäet och sprang in genom katt luckan och vidare till vårt nya rum.

Väl där accompanjerade Deco med uppmuntrande jamanden medan flygfäet försökte komma undran genom att gömma sig

under mattan.

Ha!

Utgången var given!

Jag vann naturligtvis och fäet hamnade i min mage!

Vilodag

Vi har mest ägnat dagen åt vila.
Det är jättevarmt igen så man orkar inte göra så mycket.

Vi ska vara ute länge ikväll när det har blivit lite svalare, det har matte lovat.

Vi tänker lite extra på några av våra kompisar idag:
Vi håller tassarna för att Snuffe blir frisk snart och får komma hem till Sippo och husse.
Vi hoppas också att Pelles och Trulsas människor kommer till Södertälje katthem idag.

Deco funderar och filosoferar

Ibland tänker jag tillbaka på min barndom. Blundar jag riktigt, riktigt hårt minns jag detaljer jag sedan länge trott var borta. Det är därför jag blundar ganska mycket. Dessutom behöver jag faktiskt blunda och sova, jag är ju katt!
Jag och DUI har en syster, Lyra, som vi inte träffat på flera år. Matte känner syrrans matte och husse och hon har det tydligen bra. Ibland får hon springa helt själv ute. Det får inte vi göra för det finns farliga bilar och mopeder där vi bor. Att hon vågar, jag tycker det är skönt att vara nära matte när vi är ute. DUI tycker också det känns tryggt med husse när vi är ute. DUI försöker spela tuff och orädd men jag ser nog allt att han blir skraj ibland fast han döljer det väl. Lyra är ganska lik DUI med samma markering på pälsen men hon hade en söt liten mörk nos. DUI kunde ibland tycka att vi var fåniga när vi gaddade ihop oss mot honom men så är ju syrror, retsamma. Nu har jag och DUI det jättebra tillsammans men en syrra saknar man allt ibland när brorsan blir för fånig och hård när vi leker.

Jag undrar vad Lyra gör just nu, tänker hon på oss kanske? På alla skojiga lekar vi lekte tillsammans. När vi jagade varandra i det där stora huset, när vi jagade schäfern Kelly och när Kelly jagade oss. Ibland var vi lite för busiga mot Kelly så hon kunde bli lite sur men snart mös vi alla i en stor, mjuk klump, djupt inbäddade i hennes päls.
Ibland åt Kelly upp vår kattmat och då kunde vi bli sura på henne. Hon hade ju egen mat (förutom när vi hade ätit upp den *fniss, fniss*)
Kelly är jättestor men jättesnäll. Ibland brukar faktiskt hon komma och hälsa på men då blir vi lite, lite rädda men det är kul att se henne - speciellt på avstånd. Kelly är fortfarande jättestor men hon blir alltid lika glad att se oss! Hon minns oss fortfarande!

Nu är vi alla tre syskon jättevuxna, över tre år faktiskt och jag hoppas verkligen att Lyra har det bra och att hon tänker på oss, för vi tänker på henne. Ibland när jag blundar och tänker på henne kommer det en tår av saknad men jag vet ju att hon har det bra, det känner jag på mig.

När ni blundar och tänker tillbaka, minns inte ni också en massa kul saker man gjort och som man trott var bortglömt?
Blunda mer tycker jag!

På väg ut

Matte och husse har börjat med ett nytt sätt när vi ska ut.
Vi kommer alltid springande när matte skramlar med kopplen.
När selarna sitter på brukar vi lägga oss ner och vänta på att få lift ut genom ytterdörren.
Bekvämt och bra tycker vi.





Matte och husse tycker att vi ska gå ut på egen tass sådär helt plötsligt.
Ytterdörren öppnas och sen står de bara där och står.
Hmm, vi väntar ett tag och ser om vi får lift annars reser vi oss långsamt och börjar gå.
Man får ju inte visa sig för angelägen.


Väl ute sitter vi på trappan en liten stund innan vi sätter fart och då gäller det att de är med ska vi jama!
En rusning uppför trappan och sen tvärstopp vid någon fin grästuva fungerar nästan alltid-de blir genast mer alerta våra tvåbeningar.
Sedan sitter vi en stund och tuggar och njuter innan det är dax för

nästa språng..

Oftast hittar vi en gräshoppa eller något annat kul att jaga.

I värsta fall får man nöja sig med gräs men det är inte så dumt det heller!

Gräs!

Det finns en sak som är bra med att det har regnat ganska mycket den sista tiden!
GRÄSET!
Färskt, krispigt och absolut fantastiskt jättegott!

Efter att ha ägat en viss tid åt att äta gräs var det dags för en kontroll av Området.
Idag var det lugnt men nya dofter och en och annan snigel.

Fjärilsstudie ingick i dagens utfärd.

Tyvärr smet den rackarn i sista sekunden!

Vårt rum (eller var det husses?)

Nu är rummet klart och har börjat få möbler.
Som ni ser så är allt vitt!
Det är nästan så att man blir bländad.

Vi har haft invigning och kan konstatera att två viktiga saker är på plats:
En skön säng och en matta som är bra för hårbollar!
Det enda vi väntar på nu är vårt klösträd!
Och du husse, det är ok om det är vitt det också!