Idag under den noslogiska undersökningen av vegetationen vid altanen så fick jag plötsligt syn på något som rörde sig:
Jag tog ett raskt språng rakt in i klätterväxterna för att få tag i "saken".
Matte hade som tur var flyttat sig från ena sidan av vindruvorna till den andra sidan så hon hängde med, ganska så bra i alla fall.
Matte hoppade ungefär två meter hon också.
Jag hängde naturligvis efter "saken" men den hann tyvärr hoppa undan.
Trots idogt sökande i närområdet så var den försvunnen.
"Saken" var en padda sa matte, men när den kom ut ur buskarna trodde matte att det var en orm och studsade i ren skräck.Konstigt nog höll hon tag i kopplet och blixtmojängen trots studsen.
Trist att jag inte fick tag i paddan men lite nöjd med att matte har hyfsade reflexer ändå.