Idag under den noslogiska undersökningen av vegetationen vid altanen så fick jag plötsligt syn på något som rörde sig:
Jag tog ett raskt språng rakt in i klätterväxterna för att få tag i "saken".
Matte hade som tur var flyttat sig från ena sidan av vindruvorna till den andra sidan så hon hängde med, ganska så bra i alla fall.
Slog resolut till med tassen med följd att "saken" hoppade ut ur buskarna.
Matte hoppade ungefär två meter hon också.
Jag hängde naturligvis efter "saken" men den hann tyvärr hoppa undan.
Trots idogt sökande i närområdet så var den försvunnen.
"Saken" var en padda sa matte, men när den kom ut ur buskarna trodde matte att det var en orm och studsade i ren skräck.Konstigt nog höll hon tag i kopplet och blixtmojängen trots studsen.
Trist att jag inte fick tag i paddan men lite nöjd med att matte har hyfsade reflexer ändå.
