Det är synd om oss.
Matransonerna har krympt ytterligare.
Ni kan inte ana hur lite det är i matskålarna.
Matte är hårdhjärtad och låtsas varken höra eller se när vi tassar runt på henne vid 4-snåret på morgonen.
Lite gos är det enda man får då.
Vi känner oss alldeles svaga och undrar hur länge det här ska pågå?!