Helt plötsligt så sitter man där.
I mattes knä.
Och får klorna klippta.
Det går ju fort nu för tiden, annat var det förr innan hon fått in rätta knycken.
Kändes som det tog flera timmar.
Lite mysigt är det att sitta i famnen sådär men jag tror att matte har glömt bort att det är utetider nu och att vi kanske behöver våra klor.
En sak är bra i alla fall.
Vi får alltid gottisar efteråt!
