Vi visst att det var något som skulle hända när vår låda mat och vatten flyttades till sovrummet och jodå mycket riktigt.
NÅGOT hände.
Vi blev instängda.
Oförskämt och tasktigt tyckte vi ända tills..
Det började låta och välla in en massa folk.
Det spelades musik och pratades och skrattades och då kändes det helt plötslig helt ok att vara i vårt eget rum med alla faciliteter på bekvämt avstånd.
Skönt att slippa umgås med alla, de var helt enkelt för många.
Det finns hopp om matte och husse ändå, ibland så TÄNKER de faktiskt.
